Etthundraelva

Vaknade upp hos Linda imorse, jag var trött och hade ont i hela kroppen. Men de var bara att åka till skolan iaf . Och vilken dag, Resurs i en timme och sen möte med bgsläraren, Inte trevligt alls, en timme åt att försöka komma fram till något bra arbetssätt som funkar och sätta upp mål för hela årskursen.
Vad de inte förstår är att jag inte kan tänka så långt frammåt, jag lever för dagen som kommer imorgon , inte dagen som kommer om ett år. Att de ligger Tofulines vaniljglass i kylen piggar faktiskt upp den här inte fullt perfekta dagen något ordentligt, tack vare christine har den faktiskt blivit en av mina favorier, tackar tackar. Så nu ska jag väll gå och äta lite glass, har inte så mkt att uppdatera en riktigt alldaglig dag så att säga. vi hörs adios.