Etthundraelva

Nu har jag inte skrivit sen i torsdags, fråga mig dock inte varför. Jag kan inte skylla på att jag inte haft tid, för de har aldrig funkat innan, oavsett tidspress har jag alltid lyckats smyga in ett inlägg. Så nu hade man kunnat förväntat sig att jag skulle komma med ett inlägg lika långt som en mil, men inte. På nått sätt står det bara stopp för tillfället. Jag vill klaga, berätta, visa, gråta på ett sätt som gör att ni förstår , men det är just det, jag vet inte vad jag ska förklara. för jag kan inte ens i mina egna tankar sätta fingret på felet. Och nej jag kan inte säga att allt är bra, men jag kan inte säga att allt är dåligt heller. För jag har ändå värdefulla saker i livet, saker som gör att jag också betyder något, även om man kan tvivla ibland, så ska man alltid veta, att det finns någon eller något som är anledningen till att just vi som enskild individ finns kvar. Hade det inte varit något som höll dig kvar här, nej jag syftar inte på gravitationen, så hade du, enligt mina tankar och synpunkter, redan lämnat oss på denna jord, du är värdefull som du är, inbilla dig inget. Som en klok lärare än gång sa till mig
"Alla är vi som individer lika mycket värda, dock är inte våra handligar alltid lika mycket värda!" 


(det är lite tråkigt att folk inte kommenterar ordentligt ;))