Etthundraelva

Lite snabb uppdatering om igår och denna morgon, kan förvarna att de inte är något intressant att läsa om för tilfället.

Amanda kom då igår och höll mig sällskap medans jag försökte röja undan lite i mitt rum,

och den stora dammråttan gick till slut ner i damsugaren. var lite sadmoment att säga hejdå till den . hah

Tröttnade ganska fort på att städa så vi åkte ner till centrum och köpte Islatte medans vi väntade på Linda.

som var på väldigt gott humör. 

Någon timmes prat osv.

Jag åkte med Linda hem och vi Tog våra snögubbe-tekoppar och gick en promenad med hunden, med åsas stövlar på fötterna såklart.

imorse skjutsade hon mig hem och alldeles nyss var jag så dum att jag sprang ut till bussen för att åka till alby igen med Wilma när jag kom på att jag inte ska ta bussen fför än om en timme.
hah Jag får helt enkelt skylla mig själv att jag stressade så mkt.
VI hörs väll senare om jag har något bättre att komma med. ching ching.

Jag har hunnit skriva tre meningar på min engelska upgf, skrattretande.
Om någon tror sig vara kunnig, får de gärna förklara lite för mig om De engelska språket och dess historia.
ondödigt de där,
hur många gånger i min livstid tror ni att jag kommer att hamna i en disskussion där vi jämför de engelska språket och vilka andra länder som haft inflytande i språket?
jag tror inte på så många för de lär inte bli någon givande diskussion precis.

Iaf, tre timmar senare har jag hunnit:
Se på reprisen av våra bästa år
Skrivit tre meningar eng.
Haft besök alldeles nyss
så nu tänkte jag gå och duscha

så hörs vi nog snart igen. adios

8 OC avsnitt.
Tusen funderingar.
En tom säng
och en sönder spelad skiva senare sitter jag här.
Jag funderar fortfarande på de som jag försökt att inte tänka på de tre senaste månaderna.
De som inte går att glömma eller överhuvudtaget försvinna. Det som är en del av mig, som jag inte hur mkt jag än försöker och döljer kan få bort.
Varför är jag så rädd för att folk ska se?

Jag hittade boken idag, Jag har nog övertalat mig själv att den inte var på riktigt , förvrängt allt till ett stort skämt
chokad finns inte längre, du är borta, jag är borta,
vi kan nog fortsätta några år till.
jag tror de började för så länge sedan som 6-7år sen då allt sprack.

Är det sanningen, saknaden eller smärtan som gör så ont? 
De känns så värdelöst. 
Nog klagat för tillfället i need som speed goodbye.





 

sömn
vatten
dusch
de var de som behövdes.
Nu vill jag se Film
Sova mer,
duscha en gång till
sen ut och träffa roligt folk ikväll.
vi får se hur de blir , ciao.

Allons nous louer un film?

Vilken bra dag de här har kännts som, jag har jobbat relativt ordentligt idag, eller kanske inte om jag ska jämföra mig med andra, kan nog redovisa steg ett i spanska snart hah och om jag har tur göra p-prov 15 i matte och hoppa över halva steg 13 och 14, vore verkligen underbart, för om jag klarar ett steg i veckan eller något i den stilen upp till ett G, så finns de chans att hela SATC boxen kan hamna hos mig, grr de vore finfint, de går bara inte att få nog av de.

Jag har varit på ovanligt bra humör idag och passade på att presentera mig för de nya yngsta eleverna, fråga mig inte varför, ett överskott av socialt behov haha.  Skoldagen har flytit på ordentligt och förhoppningvis gör den det imorgon också om jag inte tänker så mkt på veckouppgiften och kursen. under Lunchen gick jag och Sonia och tog en chicken burger/ lilla menyn till lunch och avslutade med en glass, i mitt fall barnsliga smartiesglassen jag inte ätit sen spanien-frankrike 2005 med hannah.

Efter skolan åkte jag och Wilma till Ungdomsmottagningen borta i alby. Måste ge lite creds åt att de är så otroligt bra på vad de gör, man får ett så bra förtroende direkt när man pratar. hela eftermiddagen spenderades där och nya tider bokades i nästa vecka. Kändes bra att vi var två medans man behövde vänta.

Påvägen hem från alby satte jag mig ner på första lediga stol och blev totalt chokad när jag verkligen kände igen tjejen bredvid mig , konstigt nog kände hon igen mig också. Förklaringen var att hon precis gick ut nian i skolan jag går på. Väldigt underligt att vi båda kände igen varandra men aldrig pratat.

Nu spelar jag min första Kent skiva , som jag äntligen hittade, på högsta volym och funderar om jag kanske ska göra något nyttigt, städa rummet eller plugga?  pusspuss så hörs vi.